Paradiset - Köpenhamn
Historien om Paradiset i Köpenhamn:
Den välkände krogkungen Börje Brun var en hårdnackad entreprenör som strävade efter att etablera restauranger över hela landet, och han lyckades. Från Luleå i norr till Sundsvall och därefter planerade han för Gävle, men staden var motvillig med tanke på konkurrensen, så han erbjöds ett betydande belopp för att avstå. I Stockholm hade kungen redan ett antal restauranger spridda över staden, där Ambassadören fungerade som hans bank och finansierade nästa projekt. Göteborg fick Guldheden, följt av Kramer i Malmö med danspalats och mycket mer. Stegen mot att etablera sig i Köpenhamn var få; en gammal lyxkrog övertogs och förvandlades till Paradiset, tidigare känd som Adelon och byggd vid sekelskiftet 1900.
Här skulle Sveriges krogkung, som själv härstammade från Danmark, visa sina danska bröder hur en krog bör drivas. Med de främsta orkestrarna från Sverige i kulisserna kämpade han för att locka gäster, men framgången var inte självklar. När jag, involverad i ett av Börje Bruns restaurangprojekt, blev kontaktad av honom för att bistå i Köpenhamn, var uppdraget klart: "Ta med dig trollspöt, det kan komma till nytta," tillade han. Jag påpekade att jag varit borta från familjen och att han fick vänta. "Ta med din fru," insisterade han, "ni får bo på Kong Fredriks hotell i den finaste sviten bara du kommer."
Vi möttes på en exklusiv restaurang där Börje Brun snabbt förklarade sina planer. Han ville döpa om krogen till Adam & Eva, men jag var tvungen att avråda honom. "Baldakinen har redan använt namnet," förklarade jag, "att använda det skulle leda till rättsliga konsekvenser och böter." Jag föreslog istället Paradiset, där Adam och Eva en gång levde. Börje Brun jublade: "Jättebra! Hur gör vi Paradiset till verklighet i hela lokalen?" Jag hade tidigare arbetat med Percy Nilsson och hans team vid Malmö stadsteater och visste precis vilka som skulle kunna genomföra detta.
Vi kunde inte stänga hela restaurangen, och med avtal med orkestrar var vi tvungna att improvisera. Vi delade upp lokalen med presseningar: ena halvan skulle fungera som restaurang medan Percy Nilsson och hans team skulle bygga Paradiset på den andra sidan. Orkestern, med Östen Warnebring (känd som "Östen med rösten"), skulle slå takten med hammare så att musiken inte stördes. Väggar och pelare täcktes med plast, juteväv och stuck, formade till klippor med vattenfall och grottor. Pelarna omformades till trädstammar med grenar som sträckte sig fem till åtta meter ut, klädda med gröna blad, växter, frukter och naturligtvis äpplen - den förbjudna frukten.
Mer än femtio ton stuck användes under arbetet. Medan presseningen föll en kväll, vilket förvånade gästerna på den finare sidan, visades den andra sidan plötsligt som en månlandskap helt i vitt. På den finare sidan var väggarna i mahogny och pelarna klädda med speglar och vackra armaturer. Bygget från Adelon till Paradiset tog två månader, fyllda med kaos men avslutades i tid för premiären som blev en omedelbar succé. Efter premiären noterades rekordantalet gäster på 1500, vilket överträffade det tidigare rekordet från efter första världskriget på 700 gäster. Paradisets framgång spred sig till Norrköping och blev även där en succé.
Börje Brun var orolig inför sommaren och undrade om gästerna skulle vilja besöka en mörk lokal. Jag föreslog att ordna hästar med vagnar fyllda med äpplen, varav varje hade ett hål för att inrymma en gratis drink och entrébiljett. Hästarna kördes till Köpenhamns tivoli där äpplena delades ut. Samtidigt låg amerikanska marinens fartyg i hamnen, svåra att nå. Evor, besökare på Paradiset, fick kasta äpplena mot fartygen vid kajerna, vilket ledde till ett "Äpplekrig" mellan Evorna och amerikanska marinen som skapade rubriker i tidningarna. Sommaren på Paradiset var fullsatt och succén var total.